Swartz: Alternativ till Bodströmsamhället.

Swartz, Oscar: Alternativ till Bodströmsamhället. Om kriget mot terroristerna, piraterna och pedofilerna. Timbro 2008. (Kan laddas ner från Timbro)

Min enda personliga erfarenhet av Timbro var ett studiebesök i samband med en historiekurs. Värd var en viss Mauricio Rojas som jag tyckte verkade lite skum. Men det finns bättre kvaliteter även i den världen, vilket visas av den här skriften. Eftersom den är lättåtkomlig för alla som har dator och kan plocka ner pdf-filen skall jag inte bry mig så mycket om att referera innehållet. Jag inriktar mig på att ge egna kommentarer i stället.

För att gå tillbaka i tiden: för 160 år sedan härskade en nervös reaktion över Europa. Revolutionen hängde i luften, de upproriska kunde tänkas skicka brev till varandra och då gällde det naturligtvis för reaktionärerna att försöka kika i breven vad folk skrev. Ett par italienska patrioter dödades för att engelsmännen var någon italiensk regim behjälplig med att snoka i posten. Med dagens språkbruk hade de där killarna varit ”terrorister”. Men i historiens ljus ses de som frihetshjältar.

Idag finns det modernare kommunikationsmedel än brev. Med finurlig elektronik kan synpunkter av alla de slag förmedlas till Jordens alla hörn. Samtidigt är reaktionen nervös igen, Europa och Nordamerika krisar ned sig medan Latinamerika och delar av Asien utvecklas i progressiv riktning. När den gamla världen spricker i småbitar försöker de härskande desperat hålla emot, och då faller raskt alla gamla fina principer om demokrati, yttrandefrihet, pluralism, tolerans … . Fildelare, terrorister och pedofiler samt brottslighet av alla de slag påstås utgöra ett så gravt hot mot samhället att all gammal försiktighet och allt som var rättstatsprinciper måste kastas över bord.

Alla förstår att det vore ett fruktansvärt ingrepp om staten öppnade och tog kopior av alla brev som skickas, men exempelvis kommunikation via nätet, eller möjligheter att spåra mobiltelefoner, är förmodligen så nytt att många inte förstår att här vill staten göra precis samma sak. Och i den allmänna upphetsningen är det lätt att glömma bort att de brott mot person som officellt motiverar övervakningen är sällsynt förekommande (fildelningen är en annan sak, men jag antar att den inte särskilt ofta orsakar kroppsskador).

”För 20 år sedan skulle folk ha baxnat. Sådant håller vi inte på med i väst. Dom andra gör det” skriver Swartz. ”Dom andra” var givetvis de som härskade bakom Järnridån. Nu uppstår teknik som medger en oerhört närgången övervakning av medborgarna (om vi nu ens skall tillåtas vara medborgare i framtiden). Kanske dessa tekniska möjligheter i sig gör att skumma övervakare skapas, undrar Swartz.

Men det fanns enorma övervakningssystem tidigare även i Sverige, där man gladeligen använde lagliga och olagliga metoder, och dessutom utan några större hämningar blandade ihop offentliga myndigheter och privata intressegrupper. Ordförande Falkvinge i Piratpartiet nämnde saken på protestmötet mot FRA-lagen på Medborgarplatsen den 31 maj 2008. Då var det andra grupper det gällde. Dock kan man ta dåtidens skandaler som facit för generell övervakning – sådana här system fungerar illa, de släpper igenom det som inte skall släppas igenom och vice versa (man nitade hederliga kommunistiska arbetare men lät överstelöjtnant Wennerström spionera under många år), man letar efter fel saker, man förstår inte vad det är man ser i den enorma mängd av material som samlas in, eftersom minst 99,99 procent av allt man får tag på är oskyldigt måste man förvandla ett lämpligt antal poster till något farligt som måste nystas vidare på för att rättfärdiga sin egen verksamhet, den heta informationen går utanför de kommunikationsmedel man avspanar etc.

För en del år sedan jagade SÄPO kurder och hade av någon anledning fått för sig att ”bröllop” eller ”fest” var ett kodord för att man skulle begå mord. Så naturligtvis ringde stora larmet hos SÄPO:s telefonavlyssnare varje gång någon kurd lyfte på luren och ville diskutera festligheter med en bekant. Man får räkna med att det är inte sista gången något sådant händer.

En vidare uppenbar risk med generell övervakning är att övervakarna är lata och gör det bekvämt för sig. Det innebär att de letar där det är lättast att leta, nämligen där folk utbyter åsikter utan att dölja dem. Registrering kommer att ske av människor som använder demokratins rättighet till fritt meningsutbyte. Skumrasket vet att dölja sina aktiviteter, de kommer att fortsätta att arbeta utan att störas så mycket. Och vad säger att de ens använder nätet för detta? Övervakningen blir inte ett skydd för medborgarna, den blir ett sätt att skrämma dessa till att bli undersåtar som inte vågar yttra sig.

Enligt de förslag till övervakning som ligger kommer, om man får tro Swartz och det tror jag tyvärr att man får göra, alla människor att övervakas och en mycket stor del av den svenska befolkningen kommer att ha saker i sina kommunikationshjälpmedel som kan vara misstänkta ur någon synvinkel. Att ladda ner filer är ju en bred rörelse, och en del kan ha frågetecken ur upphovsrättssynpunkt – även om frågetecknen ibland mer handlar om att gamla skivbolag inte har kunnat anpassa sig till en ny mediavärld utan betraktar kunderna som underställda lakejer. Och man kan ju undra om inte relativt oskyldiga saker som kommer fram kan utnyttjas i utpressningssammanhag av samvetslösa personer inom underrättelsetjänsten. Hittar man en somalier med lite svartjobb i bagaget kanske han kan fås att spionera på landsmän (då egentligen för USA:s och Etiopiens räkning) i utbyte mot att ingen säger något om svartjobbet. Man får nog generellt räkna med att FRA kommer att leverera uppgifter hejvilt till utlandet.

I den kristna tron finns arvssynden som gör att alla människor, på grund av det ursprungliga syndafallet, bär på en skuldbörda. Filosofin bakom FRA-övervakningen är densamma, nämligen att alla människor är skyldiga. Bevisbördan flyttas från åklagaren till den åtalade. (Ja, om det nu blir något åtal – eftersom många historier av den här typen inte skulle överleva en normal domstolsförhandling är det väl lika bra att förklara folk skyldiga utan att besvära sig om juridiska formaliteter!)

Det finns klassaspekter som Swartz berör indirekt. (Jag antar att han är liberal och inte gillar det där med klasser.) När informationen seglar omkring fritt på nätet blir de gamla makthavarna osäkra, de tappar greppet. Man kan faktiskt se det som en spricka i det borgerliga samhället, där kunskapsmonopolet hos små grupper med ekonomisk och politisk makt kan brytas upp till förmån för världsproletariatet. Rörelsen för Free Access kan de inte göra så mycket åt (antar jag) men fildelare som delar med sig av data de inte skapat själva går att angripa. Det här kan ses som en kamp mellan bourgeoisin och proletariatet, som ibland förs med kriminella medel. Att det handlar om kriminalitet kan bero av att samhället juridiskt inte har hunnit ikapp den nya tekniken, samtidigt som den nya tekniken sannolikt inte går att få bort såvida man inte riktar mycket hårda ingrepp mot nätkommunikationen. (Hur det ser ut om något eller några år när Cloud Computing kommit igång i större skala kan man undra.) Kanske det också finns en rörelse bort från Microsoft-imperialismen mot en människovänligare stil från många programutvecklare, och det kan undergräva den här stenhårda borgerliga attityden ”kontant betalning, annars …”. Dock är vi inte där ännu.

Det förhållande, som Swartz påpekat, att mångfaldigad kunskap är bra för samhällets utveckling medan monopol och oändliga patent håller utvecklingen tillbaka är också viktigt. En stor del av världens kunskaper ligger i olika databaser, och släpper man mycket av dessa kunskaperna fria (bomb- och knarkrecept får vi nog räkna bort) kanske vi har nästa guldålder runt hörnet, när människan tar språnget från nödvändighetens till frihetens rike. En som tänker i den marxska traditionen skulle peka på hur gammalmodiga produktionsförhållanden inte stämmer överens med hur produktivkrafterna har utvecklats och att denna eftersläpning hejdar hela den samhälleliga utvecklingen. Men de avancerade produktivkrafterna kommer att driva fram nytt tänkande i den ideologiska överbyggnaden, och detta medför i sin tur att mer revolutionärt missnöje med hur samhället fungerar. Det är klart som korvspad att de insuttna gamla företags- och politikstrukturerna avskyr den här utvecklingen och försöker stoppa den. Att jaga fram ett helst världsomfattande undantagstillstånd är väl en del av taktiken. Då måste demokratiskt sinnade människor se till att ett nytt normaltillstånd införs, ett där FRA:s tjuvlyssnare får omskolas till någon vettigare sysselsättning.

Ladda ner och läs den här skriften och fundera på hur du vill ha det!