Darwin: Resa kring jorden

Darwin, Charles Resa kring jorden Natur och Kultur, Stockholm 2005

Många har gjort långa resor, en del har berättat om sina erfarenheter, några av dessa har varit vetenskapligt inriktade som Karl von Linné eller Pehr Kalm. Det speciella med exempelvis Linnés reseberättelser är att de beskriver det han ser, djur, natur, blommor, människor och annat, inte bara vetenskapligt utan också litterärt njutbart. Samma sak är det med Charles Darwins skildring av den långa resan jorden runt med Beagle 1831-1836. Darwin var 22 år när resan startade, men han var uppenbarligen väl rustad att ta sig an världen. Intressant nog dock mer som geolog än biolog, vilket var en nyhet för mig. Han ägnar exempelvis ett flertal sidor åt att resonera om hur korallöar kan uppkomma.

När man tänker på Darwin handlar det nog mycket om Galapagosöarna där han fick några tankenötter att grunna på – varför utvecklades sköldpaddor och vissa fåglar olika trots att de levde inte så långt ifrån varandra? Men kapitlet om Galapagos är inte så långt i den här boken. Första gången den publicerades var långt innan Arternas uppkomst hade kommit ut och skapat sensation. Vi får långa skildringar av strandhugg och mer eller mindre våghalsiga vandringar på olika håll i Sydamerika, på Stilla havets öar, Nya Zeeland, Australien och annorstädes. Och hela tiden är det intressant berättat och med en god blick för människorna i miljön vare sig det är djärva gauchos med bolas och lassos eller trevliga tahitier eller otvättade maorier.

Å ena sidan har Darwin en tidstypisk syn på människor som stående på olika trappsteg på utvecklingen (med engelsmän högst såvida de inte är kriminella och liknande, och eldsländare lågst) men han visar också respekt för dem han stöter på på olika håll. Fast ser folk ut som skurkar skriver han det. Det folkmord mot indianer som bedrevs av argentinarna i Patagonien gillade han inte, inte heller slaveriet i Brasilien eller behandlingen av gruvarbetare i Chile. Samtidigt fanns en fatalistiskt inställning, att de ”lägre stående” raserna var dömda till undergång när den vite mannen trängde fram.

Charles Darwin som ung – en oförvägen resenär och god berättare!

När jag läste den här boken tänkte jag ibland: hur hade evolutionsteorin utvecklats om Darwin omkommit i en snöstorm i Anderna, om  hade sjunkit med man och allt i en orkan vid Eldslandet … . Den hade kommit ändå eftersom andra var evolutionen på spåren, men den kanske hade sett annorlunda ut. Darwin var alltså geologiskt inriktad, med långa linjära och gradvisa processer, medan det i själva verket förefaller som om evolutionen ibland kan göra plötsliga språng. Den evolutionära synen har spritt sig till andra vetenskapsfält och lär ha gjort att modellerna för klimatutveckling inte har stämt så bra – man har missat tänkbara tröskeleffekter när en tidigare lugn utveckling plötslig börjar skena.

Jag tycker att man kan läsa den här lilla tjocka boken som litteratur och faktiskt inte bry sig om de subtilare vetenskapliga resonemangen om man nu inte har specialintressen åt det hållet, den håller helt enkelt som god litteratur. Enda felet i min upplaga var att ett ställe i slutet blir obegripligt om man inte uppfattar att texten på sidorna 470 och 471 skall byta plats. Måste ha blivit något fel i tryckningen.