Etruskerna – två böcker. Furuhagen och Haynes

Furuhagen, Hans Etrusker. Historien om ett främmande folk Norstedts Stockholm 1985

Haynes, Sybille Etruscan Civilzation. A Cultural History The British Museum Press London 2005

Etruskerna – det gåtfulla folket? – Ja, det är en smak- eller definitionsfråga.

Etruskernas ursprung är oklart, kanske de var inhemska i Italien och en av de sista icke indoeuropeiska folken i västra Europa. Med det finns också antydningar om att de invandrat till landet norr om Rom från östra Medelhavsområdet. Språket finns nedskrivet men ändå inte mycket bevarat. Man tog över nyheten att skriva från fenicierna, skrev böcker på linnetyg och inga sådana har bevarats annat än i något enstaka fragment. Det fåtal ord som är kända från inskriptioner och målningar räcker inte för att få en ordentlig överblick av hur etruskiskan såg ut. Ursprung och språk kan alltså verka mystiska, och även gåtfulla leenden på en del bevarade statyer.

Böckerna jag nämner här är om samma ämne, kunnigt skrivna, men jag skulle vilja rekommendera att läsa Furuhagen först och sedan (eventuellt, om man är mycket intresserad) Haynes. Det är inte bara så att Furuhagen skriver på svenska och att boken inte är så lång, inte mer än 180 sidor. Trots att den har nästan 25 år på nacken innehåller den det mesta väsentliga för att ge en överblick av den etruskiska utvecklingen, från föregångarna (villanovakulturen och tidigare) fram till att etruskerna sögs upp av det romerska riket.

Det kan vara bra att kunna lite om arkeologi och historia när man läser Furuhagens bok, men den är lättläst ändå. Angående det ”gåtfulla” skriver han också att det mesta som publicerats om etruskerna har handlat om konsthistoria. Det hade blivit en helt annan historia om man riktat in sig på järnhantering. Järnfyndigheterna på etruskiskt område hade betydelse på flera sätt. Dels drog de till sig greker österifrån som ville köpa järn, dels ledde järnhanteringen till svårartad skogsskövling. Gör man en etruskisk ekonomisk historia blir det hela betydligt mindre ”gåtfullt”.

En etruskisk sarkofag med ett äkta par. Det var naturligtvis bara de verkligt rika som hade råd med sådana här praktstycken. Hur vanligt folk levde vet man mindre om, allrahelst som mycket av den tidigare forskningen inriktats just på städerna och på de rikas gravar.

Med Haynes bok är det knepigare. Det är inte bara att den är på ett annat språk, den är författad på avancerad engelska över 390 sidor. Bildmaterialet är givetvis överväldigande, det finns med en del rön som gjorts fram till slutet av 1990-talet. Boken är dock mer vetenskaplig än populärvetenskaplig, och ärligt talat gjorde den mig rätt sömnig till och från. Genom att den är så detaljerad, ner på stadsnivå i de olika stadsstaterna gång efter gång, blir den visserligen mycket exakt, men samtidigt tappar man lätt överblicken. Etruskerna må ha varit ”udda” (man tyckte det redan under samtiden) men det låg samtidigt mitt i världen och slogs med respektive samarbetade med romare, greker, kartager, galler och andra folk. Hur hade världshistorien sett ut om etruskiska härskare hade kunnat fortsätta att behärska Rom, det är ju en intressant tanke. Nu blev de ju utkastade och bondbyn vid Tibern centrum i ett jätteimperium, och själva glömdes de bort under lång tid. Men nu är de tillbaka, med sina märkliga gravmålningar, statyer och olösta gåtor!