Björnrecension

Ny och gammal litteratur som ger mig uppslag att filosofera vidare.

Räsänen: Brändö spårväg

Räsänen, Matti Brändö spårväg Helsingfors stadsmuseum, Helsingfors stads trafikverk, Stiftelsen Brändö Hembygdsfond, 2008

Jag har svaga minnen av de bruna lådor till spårvagnar som gick från Lidingö till Humlegården i Stockholm för länge sedan. Spårvagnar i trä.

Samma sorts vagnar, tillverkade av Asea i Västerås, levererades till Brändölinjen i Helsingfors, och det är denna särskilda linje mellan Helsingfors ”Lidingö” och Salutorget mitt i stan som den här lilla boken beskriver. I början var det dessvärre kvalitetsproblem med de svenska vagnarna som skulle transportera förmodligen ganska fint folk från arbetena inne i staden till den nya bebyggelsen i Brändö. Det löste sig så småningom, dock.

Vi får i några korta kapitel följa utvecklingen från föregående sekelskiftet när det snabbt växande Helsingfors började bygga upp sina kommunikationer och fram till senare år. Detta är kommunikationshistoria, men inte bara för spårvagnsnördar utan man får också små inblickar i samhället runt spårvägen. Hur gick diskussionerna om samfärdsmedlen (på 1920-talet började bussar bli ett alternativ), hur betingade exploateringen av Brändö som trädgårdsstad tillkomsten av spårvägen, vilka ekonomiska intressenter fanns? Dessutom får läsaren följa med när brändolinjens vagnar ställdes av och förvandlades till sommarstugor, och när en av dessa stugor till slut fått återuppstå som just vagn. Tänk en spårvagn byggd i ädelträ, i teak – det var andra tider det!

15 februari 2009 - Publicerat av bluffo | Asea, Finland, Helsingfors, Historia, kommunikationer, spårvägar | | Inga kommentarer än

Inga kommentarer ännu.

Kommentera