Björnrecension

Ny och gammal litteratur som ger mig uppslag att filosofera vidare.

Voltskaja: Tröstdroppar

Tatjana Voltskaja Tröstdroppar Ellerströms Lund 2009

Ännu en poet jag aldrig har hört talas om är ryskan Tatjana Voltskaja. Inte så konstigt kanske, hon har aldrig publicerats tidigare på svenska. Någon dissidentdiktning verkar det inte handla om, och är väl därför inte särskilt intressant för våra egna politiska kommissarier – men som framgår av Elena Samuelsons efterskrift var Voltskaja en av de första som uttalade sig mot kriget i Tjetjenien.

Den lilla boken i broschyrformat som kom med senaste numret av Lyrikvännen innehåller några tiotal av Voltskajas dikter. Vad hittar vi där? På några ställen en groda som får mig att tänka på den japanska haiku-grodan som hoppar i en damm. Kanske är det den? ”… lilla bruna grodan/ som bor i branddammen” och som bär Guds namn på ryggen. Här är en sak som skickar mina tankar i en annan riktning – de religiösa motiven. Är det religiösa utgjutelser som Ryssland behöver, eller är det vård, skola, omsorg? Finns det inslag av ryskt heligt dårskap på några ställen? – jag vet inte.

Läsningen är njutbar. ”Bilderna glider förbi som sedda genom ett tågfönster” står det i efterordet, och jag tycker det stämmer bra. Det blir knappast tvärstopp någonstans. Möjligen till skillnad mot den relation som då och då framträder i dikterna.

Språket lever. Voltskaja har lyckats med vad hon skriver om själva språket: ”Språket är ofullständigt och relativt, det slits av att ständigt användas och kräver förnyelse. Och det är diktarens uppgift.” Diktaren som språkvårdare alltså, är det en rimlig uppgift för poeterna att också vara en sorts språkpoliser? Eller som städpatrull och innovatörer, det kanske låter bättre?

Guldgula gnistor av gräs

vajar över stupet.

Klippan som börjar i sten,

slutar i rönn -

som kentauren börjar i häst

och går över i människa.

Inte världens bästa poet (vem är det, för övrigt?) men läsbar.

Detta är nr 40 i Ellerströms lilla serie. Tidigare har jag skrivit om Carl Johan Lohman (nr 36), Cid Corman (nr 37), Wallace Stevens (nr 38) och Laura Riding (nr 39).

27 juni 2009 - Publicerat av bluffo | Poesi | | Inga kommentarer än

Inga kommentarer ännu.

Kommentera