Pizarnik: Spegelns vägar

Pizarnik, Alejandra Spegelns vägar Ellerströms 2009

Åter får jag ett okänt poetnamn i en liten bok, eller broschyr kanske, från Ellerströms. Den kom som bilaga till senaste numret av Lyrikvännen. Nu handlar det om den argentinsk-judiska poeten Alejandra Pizarnik som under sin korta levnad (död vid 35 års ålder 1972) hann skriva en del märkligt flytande texter. Jag kopierade in framsidan på häftet ovan, och det ser inte så bra ut ur grinig grafisk synpunkt, särskilt inte återgivet här. Men innehållet lyfter, och detta är ju det väsentliga!

Slutet av texterna, ja det är ju dramatiskt: man har skrivit av en text som fanns skriven på griffeltavlan i Piznariks arbetsrum! Det var det sista hon skrev. Tur att inte någon hann dit med svampen innan texten skrevs av. Och att hon under sin tidigare levnad hann skriva och ge ut mycket mer.

Innan detta tragiska slut hann Piznarik publicera ett antal samlingar. Utdragen som publiceras här ger ett intryck av en poet som hela tiden har natten och döden i sikte, och som dessutom lever med sin kluvna personlighet.

Förklara med ord av denna världen
att ett skepp lämnade mig med mig själv ombord

Klyvnaden eller dubbelheten finns också i spegelbilden, för där är vi ju både här och där samtidigt:

Rädsla att vara två
spegelns väg:
någon som sover i mig
äter mig och dricker mig

Det här är “utopiska” dikter i den meningen att de inte kan knytas till tid eller plats. Döden sitter i en gammal kostym vid en flod och spelar harpa, men det verkar försiggå i ett tidlöst tillstånd. Kanske i ett lyriskt ögonblick där tiden har upphävts? – Lämplig läsning för de som trivs i lyriskt halvmörker!

———————

Detta är nr 41 i Ellerströms lilla serie. Tidigare har jag skrivit om Carl Johan Lohman (nr 36), Cid Corman (nr 37), Wallace Stevens (nr 38), Laura Riding (nr 39), Tatjana Voltskaja (nr 40).