Ett nödvändigt ont. Statsskuld och politik i Förenta Staterna och Sverige 1780-1870

Max Edling & Patrik Winton (red): Ett nödvändigt ont. Statsskuld och politik i Förenta Staterna och Sverige 1780-1870. Opuscula Historica Upsaliensis 38, Uppsala 2010.

Det här är en volym som kommer rätt i tiden, trots att så kanske inte var avsett. Den innehåller ett par artiklar och några omarbetade C-uppsatser från historikerna i Uppsala.

Projektet att skriva om statsskuld i Sverige och USA började 2008, har alltså löpt under finanskrisen där staterna först utlöst enorma stödpaket som finansierats med lån, för att nu börja ängslas för konsekvenserna av skulderna. I USA larmar ”deficit hawk” (rabiata motståndare till statsskulder) mot de stora lånen, i Europa lanseras enorma ”sparpaket” och ”åtstramningar” för att minska lånen. För närvarande är Grekland det sorgligaste exemplet men flera länder är inne på samma väg. Den finansiella sektor som för bara något år sedan verkade vara tuktad och slagen till marken har rest sig och kan genom sina beslut påverka väl och ve för människor i hela länder. Statsskulden, som kritiserats av tänkare som Marx, har blivit ett vapen att slå i huvudet på hela befolkningar, och de antas acceptera detta utan att knota. Vi får väl se hur det blir med det … .

I den här volym ges det historiska djup som nationalekonomer (men inte ekonomhistoriker) ofta saknar. Har man läst den förstår man exempelvis mer av hur ”statsskuldshökarna” i USA resonerar. De är inte ett nytt fenomen, dessa tankar har djupa rötter i USA:s tankemylla. Vi får också en inblick i hur svenska Riksgäldskontoret bildades av Gustav III och hur den svenska statsskulden hanterades – det var en något rörig tid när två valutor cirkulerade samtidigt i och med att såväl Riksbanken som Riksgäldskontoret gav ut sedlar. (I USA tycks dock situationen på sedelfronten ha varit ännu rörigare, i och med att lokala banker gav ut egna pengar.)

Under läsandet inser man också att en del av de konkreta frågor som är uppe idag diskuterades redan för flera hundra år sedan. Det är en nyttig insikt, och man kan faktiskt lära sig en del av de gamla debatterna.

Grunden för det moderna statsskuldssystemet lades i England på 1600-talet. Tidigare hade förvisso furstarna tagit upp lån, men de var opålitliga låntagare. Exempelvis gjorde Filip II av Spanien statsbankrutt flera gånger under 1500-talet. Men med början hos engelsmännen skapades ett system där staten kunde betraktas som en säker gäldenär. Den som lånade ut pengar till Englands krona visste att han skulle få tillbaka sina pengar. Samtida betraktare såg Englands statsskuld som ett viktigt vapen mot Napoleon och något att lära av.

Men detta var inte något som alla var eniga om. I själva verket tycks det i England och USA ha funnits en betydande misstänksamhet mot inte bara statsskulden, utan mot dess följeslagare skatter och stående armé som skulle beröva folket (vad man nu menade med det) dess frihet. I boken citeras oroliga röster i USA: ockrare och bankirer skulle kunna storma Capitolium och ta över staten … en tanke som faktiskt verkar rätt klarsynt.

I boken sätts lånen in i ett större sammanhang: de hänger samman med den allt hårdare konkurrensen mellan Europas stater, där man ofta drabbade samman i dyrbara krig som inte kunde finansieras med ordinarie eller extra skatter. För Sveriges del handlade det om Gustav III:s ryska krig och de olika insatser som Sverige tvingades göra under Gustav IV Adolfs olyckliga krig mot Frankrike och Ryssland.

För USA handlar det om befrielsekriget, kriget mot England 1812-1815, mexikanska kriget 1846-1848 samt inbördeskriget. I början av 1800-talet var Sverige eliminerad som europeisk makt av betydelse medan USA befann sig i ständig och aggressiv uppgång. Ett av de intressantare artiklarna i boken, i mitt tycke i alla fall, handlar om det mexikanska kriget som kan ses som en föregångare till vad USA sedan haft för sig – nämligen att helst föra krig för lånade pengar.

Det finns en rad frågor man kan ställa sig vid läsning av boken. En del av dem behandlas mer eller mindre grundligt, här är en blandning av mina egna ståndpunkter och sådana som refereras i texterna:

Är statsskuld bra eller dålig? Förmodligen är det bättre att vara skuldfri, men samtidigt är det fel att jämföra en stat med ett hushåll eller ett företag. Upplåning fungerar olika beroende av vem som lånar. ”Bra” eller ”dålig” beror mindre av skulden i sig och mer av andra förhållanden.

Hur påverkas ett lands invånare av statsskulden? De som har pengar att låna ut kommer givetvis att kunna profitera på det, medan omvänt andra delar av befolkningen kan drabbas av höjda skatter för att betala ränor på skulden. Samtidigt kan upplåning och åtföljande regeringsutgifter få fart på pengar som annars står stilla och göra att de kommer till nytta.

Vad skall lånepengarna användas till? Vilka verkningar får lånen på landets ekonomi i stort? Detta sammanhänger med föregående fråga: om lån tas upp för ekonomisk utveckling och infrastruktur eller utbildning torde det vara lönsamt jämfört med upplåning för att betala krigföring och annan slösaktig konsumtion. Lån för produktiva investeringar lyfter förhoppningsvis landet och gör därmed lånen lättare att betala tillbaka.

Hur skall en regering med lån agera? En regering som vill vara kvar på lånemarknaden och inte drabbas av uppskruvade lånekostnader måste se till att agera ”ansvarsfullt”. Räntor och amorteringar måste skötas, och det får inte finnas misstankar om svåra brister i landets ekonomi som kan försvåra framtida avbetalningar. Långivarna måste behandlas som viktigare än de egna medborgarna, vilket nu vanliga greker får erfara.

Vem skall man låna av? Det brukar anses säkrare att låna av inhemska kapitalplacerare, men det skall man nog inte vara så säker på numera.

Sammanfattningsvis kan man säga att statsskulden verkar ha en central roll i de moderna staternas liv. Det mesta kretsar om hur statsskulden skall hanteras. När nu enorma åtstramningar skall sättas i drift för att pressa ur folken pengar som skall föras över till finanskapitalet så kan inte detta sägas bara vara en teoretisk ståndpunkt – det är blodigt politiskt allvar.

För att återgå till boken: ganska lättläst om man är van vid lättare akademisk prosa, och har man bara lite kunskaper i historia och ekonomi bör den vara nyttig att läsa och fundera över.