Etruskerna – två böcker. Furuhagen och Haynes

Furuhagen, Hans Etrusker. Historien om ett främmande folk Norstedts Stockholm 1985

Haynes, Sybille Etruscan Civilzation. A Cultural History The British Museum Press London 2005

Etruskerna – det gåtfulla folket? – Ja, det är en smak- eller definitionsfråga.

Etruskernas ursprung är oklart, kanske de var inhemska i Italien och en av de sista icke indoeuropeiska folken i västra Europa. Med det finns också antydningar om att de invandrat till landet norr om Rom från östra Medelhavsområdet. Språket finns nedskrivet men ändå inte mycket bevarat. Man tog över nyheten att skriva från fenicierna, skrev böcker på linnetyg och inga sådana har bevarats annat än i något enstaka fragment. Det fåtal ord som är kända från inskriptioner och målningar räcker inte för att få en ordentlig överblick av hur etruskiskan såg ut. Ursprung och språk kan alltså verka mystiska, och även gåtfulla leenden på en del bevarade statyer.

Böckerna jag nämner här är om samma ämne, kunnigt skrivna, men jag skulle vilja rekommendera att läsa Furuhagen först och sedan (eventuellt, om man är mycket intresserad) Haynes. Det är inte bara så att Furuhagen skriver på svenska och att boken inte är så lång, inte mer än 180 sidor. Trots att den har nästan 25 år på nacken innehåller den det mesta väsentliga för att ge en överblick av den etruskiska utvecklingen, från föregångarna (villanovakulturen och tidigare) fram till att etruskerna sögs upp av det romerska riket.

Det kan vara bra att kunna lite om arkeologi och historia när man läser Furuhagens bok, men den är lättläst ändå. Angående det ”gåtfulla” skriver han också att det mesta som publicerats om etruskerna har handlat om konsthistoria. Det hade blivit en helt annan historia om man riktat in sig på järnhantering. Järnfyndigheterna på etruskiskt område hade betydelse på flera sätt. Dels drog de till sig greker österifrån som ville köpa järn, dels ledde järnhanteringen till svårartad skogsskövling. Gör man en etruskisk ekonomisk historia blir det hela betydligt mindre ”gåtfullt”.

En etruskisk sarkofag med ett äkta par. Det var naturligtvis bara de verkligt rika som hade råd med sådana här praktstycken. Hur vanligt folk levde vet man mindre om, allrahelst som mycket av den tidigare forskningen inriktats just på städerna och på de rikas gravar.

Med Haynes bok är det knepigare. Det är inte bara att den är på ett annat språk, den är författad på avancerad engelska över 390 sidor. Bildmaterialet är givetvis överväldigande, det finns med en del rön som gjorts fram till slutet av 1990-talet. Boken är dock mer vetenskaplig än populärvetenskaplig, och ärligt talat gjorde den mig rätt sömnig till och från. Genom att den är så detaljerad, ner på stadsnivå i de olika stadsstaterna gång efter gång, blir den visserligen mycket exakt, men samtidigt tappar man lätt överblicken. Etruskerna må ha varit ”udda” (man tyckte det redan under samtiden) men det låg samtidigt mitt i världen och slogs med respektive samarbetade med romare, greker, kartager, galler och andra folk. Hur hade världshistorien sett ut om etruskiska härskare hade kunnat fortsätta att behärska Rom, det är ju en intressant tanke. Nu blev de ju utkastade och bondbyn vid Tibern centrum i ett jätteimperium, och själva glömdes de bort under lång tid. Men nu är de tillbaka, med sina märkliga gravmålningar, statyer och olösta gåtor!

Roux: Ancient Iraq

Georges Roux Ancient Iraq Penguin, 1992

Mesopotamien är grekiska för landet mellan floderna, floderna är Eufrat och Tigris och Mesopotamien täcker ungefär det nuvarande centrala Irak. I dagarna läste jag en deprimerande rapport från Irak, hur landets enorma arkeologiska arv håller på att förstöras av plundrare i den laglöshet som ockupationen har skapat. Inhemsk vanskötsel och utländsk aggression förstör det historiska arv som går tillbaka till civilisationens gryning. För även om somliga ockupanter må inbilla sig något annat föddes den högre mänskliga civilisationen i södra Irak för femtusen år sedan, och inte förra veckan i någon byhåla i Nebraska.

Nåväl, även om de materiella lämningarna av gamla städer och kulturer nu förstörs eller förskingras finns ändå en hel del dokumenterat. För den som kan engelska och känner till lite om arkeologiska termer kan jag rekommendera en bok som täcker hela den Mesopotamiska historien från neanderthalarnas tid till ungefär när den kristna eran börjar.Några enstaka ord är så ovanliga att de inte finns i vanliga engelsk-svenska ordböcker, men det bör inte hindra läsningen alltför mycket.

Georges Roux är fransman och har arbetat länge i Irak, dock inte som arkeolog. De har inte hindrat honom från att skriva en som jag förstår bra översikt över landets långa historia ända fram till vår tideräknings början. Roux’ bok kom ut första gången 1966 och baser på artiklar han skrev i slutet av 1950-talet, men den har återutgivits flera gånger och uppdaterats med de nya rön som kommit – för det har hänt saker i den arkeologiska forskningen i området, med många uppseendeväckande upptäckter. Boken anses vara tillräckligt auktoritativ för att vara kursbok, bland annat i den distanskurs i assyriologi jag läser just nu.

Sargon av Akkad

I boken vandrar folk, civilisationer och kulturer förbi. Somliga finns länge i området, andra flammar upp och försvinner. Ändå finns den gamla sumeriska kulturen kvar som en grundval för alla de som kom efter, under flera tusen år. I kusttrakterna ner mot Persiska viken föddes deras fascinerande civilisation i ett system av stadsstater, tillsammans med deras epokgörande uppfinning: kilskriften.  En tidig stadskultur, byggd på konstbevattning och religion – det var Iraks gåva till mänskligheten. Alldeles som sina långt senare grekiska motsvarigheter tycks de inte bara ha utvecklat en högkultur, utan också slagits inbördes.  Men långt efter att sumerernas självständighet försvunnit levde deras arv i form av gudar och kilskrift kvar, från sumpmarkerna neråt kusten och långt i norr upp mot Medelhavet. Efter dem kom den förste imperiebyggaren, Sargon av Akkad, och sedan babylonier, assyrier och andra inhemska och utsocknes erövrare.

Studier av det gamla Mesopotamien kallas ”assyriologi” vilket innebär att de otrevligare av områdets härskare fått ge namn åt en hel gren av fornkunskap. Det assyriska riket var en krigs- och plundringsmaskin. Inte nog med det, härskarna lät resa minnesmärken (stelar) för att fira hur de plundrade, brände, tvångsförflyttade och torterade. Det låter som ”hu, vad hemskt det var förr” men tänk närmare i tiden. De gjorde vad europeiska kolonialister gjorde långt senare, fast europeerna slutade skryta med dåden när det började bli känsligt hur man uppförde sig. Annars kunde man tänka sig en minnesstele i Bryssel rest av kung Leopold år 1900: ”Kongolesernas händer högg jag av när de inte levererade elfenben och rågummi fort nog.” Eller i  Washington för några år sedan: ”Falluja lade jag i ruiner när befolkningen höjde sina onda händer mot mina legoknektar.” I London kunde det ha blivit många stolta tillkännagivanden – om massdöd i koncentrationsläger i Sydafrika under boerkriget, om indiska upprorsmän som bands framför kanonmynningar och sköts sönder under sepoysupproret, om kurdiska bergsbor i Irak som bombades med giftgas innan Saddam ens var född, om giftsmittade filtar som kastades åt indianer i Nordamerika, om miljonerna afrikaner som fraktades över Atlanten och gav upphov till den europeiska rikedomen … det kunde ha blivit mycket. Men nu handlar det om en forntid, när man ibland var uppriktigare.

Amerika före Columbus – före katastrofen

Charles C. Mann 1491: new revelations of the Americas before Columbus. Knopf 2005.

En bra bok kan fungera som sorterare av mycket man redan vet, så att olika delkunskaper sätts in i ett större sammanhang. Eller den kan öppna ögonen för helt nya sammanhang. ”1491 …” fungerade nog på båda sätten för mig.

Med en annan världshistoria hade Amerika som kontinent inte funnits idag. Länderna där borta hade hetat något annat, där hade funnits andra riken och andra kulturer. 1491 var året innan Columbus’ lilla flotta anlände till Västindien. 1492 ändras förutsättningarna för världshistorien. Folk och kulturer går under eller omvandlas radikalt, nya ekonomiska och politiska relationer upprättas. Den här boken försöker beskriva vad som fanns på andra sidan Atlanten innan katastrofen.

Tänk på detta: vi får lära oss att jordbruket förmodligen utvecklades i ”den bördiga halvmånen” mellan Egypten och Irak för kanske 10.000 år sedan, vilket sedan ledde till städer och högkulturer med avancerad matematik, skriftspråk, astronomi etc. Men samma sak hände i Amerika, oberoende av utvecklingen i ”den gamla världen”. Jordbruk har alltså uppfunnits minst två gånger på den här planeten. Med andra ord: ”En annan värld är möjlig”, det finns alltid alternativa utvecklingslinjer.

Högkulturerna i Mexico, Centralamerika och Peru är välkända, men Mann skriver också om andra grupper som högst medvetet omvandlade sin omgivning för att leva gott. Det gällde såväl tidiga kulturer i torra områden vid Stilla havet som fruktodlare i (ett tättbefolkat!) Amazonas. Stenåldersfolken i djungeln slösade inte bort tid på att försöka röja skogen för att odla spannmål eller grönsaker – de såg till att behålla träden, men att det var fruktträd som gav skördar året runt. De samhällen som skogsfolket byggde tycks ha varit jämlika medan grupperna som drev konstbevattning som krävde stora gemensamma insatser också hade mer utvecklade hierarkier.

De tidigaste spanska upptäcksresandena vid Amazon- och Mississippifloderna hann få en glimt av folkmyllrande och utvecklade samhällen innan en fruktansvärd fiende slog ner urbefolkningen: de sjukdomar som européerna förde med sig och som folken i den nya världen inte hade någon motståndskraft emot. Det räckte med en tillfällig första kontakt för att smittorna skulle börja spridas. När den verkliga invasionen av européer i Nordamerika bröt loss i början av 1600-talet hade mycket av motståndskraften redan knäckts. Ändå tog det engelsmännen ungefär 200 år att tränga fram genom skogarna från Atlantkusten till Mississippi. Sjukdomarna gick före dem, folkmordet följde i deras spår.

Ingrid Gustin – Mellan gåva och marknad

Denna text av mig har publicerats i Historisk Tidskrift 1/2007:

Ingrid Gustin Mellan gåva och marknad. Handel, tillit och materiell kultur under vikingatid, Lund Studies in Medieval Archaeology 34, Almqvist & Wiksell, Stockholm 2004, 360 s.

Ingrid Gustin deltog i utgrävningarna i Birka under 1990-talet och var rapportansvarig för fynd av mynt och vikter. Hon har skrivit en smakfullt formgiven avhandling där dessa föremålstyper sätts in i ett större sammanhang.

Avhandlingens materiella utgångspunkt är normerade vikter i form av sfärer med platta poler eller kubooktraedrar (kuber med avhuggna hörn). Sådana har återfunnits i utgrävningar av vikingatida handelsplatser i norra Östersjöområdet, bland annat i Birka. När Gustin började undersöka vad dessa föremål representerade fann hon två starkt motsatta bilder: staden med en blomstrande handel, alternativt utbytesplatsen utan egentlig marknadshandel. Sedan utvecklades frågan till hur polariseringen uppstått och om bilderna måste stå i kontrast till varandra. Hennes teoretiska utgångspunkter finns inom arkeologi, sociologi och antropologi. Också nationalekonomi spelar en viktig roll. Mot den neoklassiska skolans i stort sett historielös inriktning på utbud och efterfrågan ställer Gustin exempelvis Karl Polanyis teorier, där neoklassikernas marknad betraktas som en tämligen sen företeelse. Därigenom får vi alternativa sätt att betrakta äldre s.k. primitiva ekonomier.

Det gäller att hantera det som Gustin kallar ”begreppens makt över tanken”. Följaktligen kallar hon marknadshandel för ”handel”, men använder ”utbyte” för de många olika sätt på vilket föremål fredligt kan byta ägare utan penningtransaktioner. Hon understryker med hjälp av antropologisk forskning, att man inte utan vidare kan överföra begrepp som ”handel”, ”import” eller ”export” från dagens genomkommersialiserade värld till äldre samhällen med andra värderingar. Begreppet ”handel” med sina klara ekonomiska och marknadsmässiga konnotationer är således oanvändbart som övergripande beteckning för de utbyten som ägde rum innan högmedeltid. Avhandlingen inleds följaktligen med kritik av en marknadsliberal tolkning av Birkas existens som framförts på Dagens Nyheters ledarsida.

Gustins syfte är att nå bättre förståelse av vad som hände när opersonliga marknadsrelationer började uppstå i samhällen där det fredliga utbytet skedde i form av gåvor i personliga nätverk. Därav titeln Mellan gåva och marknad. Det fanns trygghet och förutsägbarhet i fasta gåvo- och utbytesrelationer, men också tvång och underkastelse. Utvägen för en del var att gå över till opersonliga köp- och säljtransaktioner.

Författaren medger svårigheten att dra definitiva slutsatser om ett samhälle när man är tvungen att lita till arkeologiska fynd och har få skriftliga källor. Forskaren vet sällan varför ett föremål finns på en viss plats. Är det köpt, bytt, gåva, stöldgods? Gustin ger oss dock bilden av en östersjöregion där bytes- och gåvoekonomi dominerade utbytet. Samtidigt var lokal vinstdriven handel på uppgång, dock utan att ha huvudrollen. Draghjälp kom från ett ekonomiskt högtstående område: det islamska Kalifatet. Därifrån kom högkvalitativt silver, måttsystem för att mäta silver, samt vågar

Gustin undersöker också hur den kubooktraediska viktformen spreds till prydnads- och bruksföremål, kanske för att ge ett budskap. Hon tänker sig att om man under vikingatiden mötte en man vars mantelspänne var prytt av efterbildningar av vikter så skulle detta ge associationer till ”silver, pålitlighet och betalningstransaktioner”. Därav tillit i avhandlingens undertitel. Förtroende var viktigt i samhällen där köpmän ofta betraktades som främmande, opålitliga och benägna att bedra.

Med hjälp av klassisk (i stället för neoklassisk) nationalekonomi, exempelvis av David Ricardos modell, kunde förklaringsmodellen ha berikats ytterligare. Han skiljde mellan två typer av varor som prissattes på olika sätt: lyxvaror, där utbud och efterfrågan styrde priset, samt massproducerade dagligvaror där priset sattes efter produktionskostnaden (det insatta arbetet). Av Gustins beskrivning verkar det som om en stor del av fjärrhandeln under vikingatiden bestod just av lyxbetonade produkter, medan lokalhandeln bör ha varit mer av dagligvarutyp.

Gustins avhandling är av intresse inom flera områden: arkeologi, semiotik, historia, ekonomisk historia och nationalekonomi, kanske särskilt institutionell sådan. Genom att hos läsaren ställa frågan om Birka var nod i en marknadsekonomi som alltid existerat, eller ett tidsbundet fenomen som i mycket fungerade annorlunda än dagens, kommer följdfrågan om dagens marknadssamhälle har ett evigt liv. Därmed kan en avhandling om över 1 000 år gamla vikter få betydelse för dagens debatt.

Kläder