McLuhan: Media

McLuhan, Marshall Media Pocky 2001

Tiden har hunnit ifatt kanadensaren Marshall McLuhan. Jag läste Media för tre eller fyra år sedan och gjorde en del anteckningar. När jag återfann dem återuppväcktes minnet – detta måste vara en av 1900-talets viktigare böcker trots att kompositionen ibland kan verka lite underlig! När Manuel Castels skrev sina berömda böcker om det nya informationssamhället hade han också en tacksamhetsskuld till McLuhan som han inte stack under stol med.

Media är en klassiker som jag borde ha läst redan på sextiotalet. Den var omtalad redan då. Men nu blev det inte förrän i detta årtusende, och jag kan ändå konstatera att den inte tappat sin aktualitet. Tvärtom. Och det är egendomligt, för den kom ut ursprungligen 1964, och hur såg den elektroniska världen ut då? Datorerna (som kallades ”datamaskiner” eller ”elektronhjärnor” var jättestora klumpar med låg kapacitet, fulla med heta elektronrör. TV hade bara färgerna svart och vitt i gråskalan och hade just slagit igenom. Telefonen var inget man stoppade i fickan och datornätverk var obekanta.

McLuhan undersökte den elektroniska revolution som då varit igång sedan 1840-talet när den elektriska telegrafen började användas. Mitt i den industriella högkonjunkturen ser han ett annat, icke linjärt tänkande bryta fram. Det löpande bandet ersätts av databandet, skriver han. Tryckpressen var den första industriella masstillverkning, linjär och repetitiv, men med elektroniken skapas ett annat tänkande. Människa och teknik utvecklar varandra.

McLuhan beskriver en historisk vändning som orsakas av den elektroniska revolutionen. Från det primitiva stamsamhället i byn, via arbetsdelning arbetar sig människorna upp mot mer lokala enheter – men så kommer elektroniken och för världen samman igen på ett mer avancerat plan. (Tänkt på den marxska modellen där ett ursprungligt urkommunistiskt samhälle gör en sväng genom olika klassamhällen, och när klasserna har uttömt sin potential återgår man till en sorts kommunism, fast på mycket mer avancerad nivå.)

Mekaniska uppfinningar, som hjulet, skiljer människan från sin omvärld (det lyfter oss från marken och ersätter foten som kommunikationsmedel) medan elektroniken i stället förenar oss med hela världen. Är inte det lätt att se idag: jag sitter i en fåtölj i Stockholm och kan enkelt slå upp en dagstidning i Filippinerna eller eposta till någon på andra sidan Stockholm? Inom loppet av några sekunder sprids nyheter över hela Jordklotet. Jag får ett nyhetsbrev som berättar om nya orkaner som drabbar Madagaskar och undrar hur folket där klararar påfrestningarna. Det blir den globala byn. Förr kanske skvaller och nyheter mest handlade om vad som hände inom några kvadratkilometers avstånd från den brunn i byn där folk som kände varandra samlades och pratade med varandra. Nu finns Manila och Maputo, Habana och Helsingfors i min globala by utan att jag behöver möta någon därifrån ansikte mot ansikte. Jag kan ändå känna med dessa människor, eller glädjas, beroende av vad som berättas. Den utvecklingen har bara börjat, och ändå känns det som det mesta av världens vetande finns inom räckhåll via datorn jag har i knät – bara jag vet var jag skall söka.

Medieforskaren McLuhan skriver att den som vill påverka utvecklingen måste vara framför den. För att kunna möta den och förstå vad som händer krävs allsidig humanistisk utbildning, hävdar han, och ensidiga specialister kommer att få det besvärligt. Han varnar att hela kulturer kan programmeras via media, och det kräver naturligtvis uppmärksamhet. Den varningen bör gälla såväl politiska som kommersiella och religiösa intressen (som ofta samverkar och kan ge sig ut på mediaoffensiver). Och, när McLuhan diskuterar hur människan får en ny elektronisk hud, vad hade han sagt om de virtuella världar som idag skapas med hjälp av datorer och kommunikationsutrustning över hela Jorden? De är inte bara lekstugor, seriösa forskare har börjat intressera sig för dem som virtuella samhällsvetenskapliga laboratorier.

Det som också måste göra Media intressant för folk som analyserar samhället från vänster är att den så uppenbarligen anknyter till äldre analyser av Marx och Engels. Man kan se en utveckling och fördjupning av den historiematerialistiska teorin. Grundläggande i den marxska förklaringen av samhället är att dess sätt att överleva, hur människorna med hjälp av sina verktyg skapar sitt liv, också formar och utvecklar människorna själva och det samhälle de lever i. Handkvarnen ger ett feodalt samhälle, ångkvarnen ett kapitalistiskt, som Marx skrev under den tidiga industrialismen. Engels filosoferade om arbetets andel i apans förvandling till människa. McLuhan förklarar hur människan främst själsligt gradvis förvandlas till medlem i en by som omfattar hela mänskligheten, och slutsteget sker med elektronik. McLuhan uppskattade Marx men tyckte att han betonade industrialismen för hårt och man i Sovjet senare gjorde samma misstag. Man förstod inte att det var en ny epok man var på väg in igenom elektroniken. Just den kritiken tycker jag inte känns helt rättvis. Kommunikationer betonades av Marx, och i Sovjet fanns det sannerligen behov för industriell utveckling!

Den här boken för historien framåt, in i en värld som klassikerna inte kunde förutse i sina detaljer men där de ändå gjort det filosofiska grundarbetet. Det är märkligt att den inte har större betydelse i dagens mediadebatt. Den borde läsas av fler!